Läsåbook e Hootsjärskå

Tåletänn å tåletättan e Hootsjär
I Houtskär (numera den västligaste kommundelen i Pargas stad i skärgårdshavet i sydvästra Finland) talas fortfarande ganska ofta ortsbor emellan den gamla houtskärdialekten, som vi själva kallar hootsjärskå.
Vi dristar oss till att här på vår webbplats glänta på förlåten och visa för omvärlden lite av vårt eget språk, i tal och skrift.

Förr var detta något som vi höll strikt för oss själva.


Vi utgår dels från den läsebok i houtskärdialekt som vi sammanställde år 2012 och som vi har för avsikt att småningom spela in i talad form, dels från övriga inspelningar av dialekten, som vi lägger ut vartefter.


Läsåbook e hootsjärskå (Läsebok i houtskärdialekt):
Varför just en läsebok? Houtskärs kulturgilles ordförande Lennart Brunnsberg:
”Nå he va på he viisä att Väståbolands Medborgasinstitut leesååren 2010-11 å 2011-2012 åårna nagär semenaareär e hootsjärskå på fålkhögskoolan e Hootsjär, me Magnus Gräsbeck såmm semenaareäleedar me jölp ååv Ann-Helen Franzén-Juslin, Erik Sjöberg å Steve Silverström såmm infödda saakkunnega e hootsjärskå. Ve he tride semenaareä he första leesåårä kååm senn Steve påå att ve konnd skriiv än book. Å he joord ve. He bleiv än läsåbook, såmm ve nö håppas att naain ska ha na litä nyttå å nöjje ååv.”


Läseboken kan köpas i affärerna och på banken i Houtskär, men även beställas på adressen: lbrunnsberg@gmail.com

 

SKRIVEN HOUTSKÄRDIALEKT:
Läsråd
Hootsjärskån i läseboken är skriven som den uttalas. Braa och laang skrivs med två a:n för att a-ljudet är 
långt, takk med två k:n, jölp med kluckande l, osv.
Friskt vågat är hälften vunnet!

 

Innehållsförteckning (Klicka på rubriken, så blir du förd till lässtycket):

Innleedneng. (Inledning)

Läsåstyttjä 1: Första skooldaajin å Mergus

Läsåstyttjä 2: Hööstlååvä e pääronlaandä

Läsåstyttjä 3: Aandjaktän

Läsåstyttjä 4: Strömmgsmarknadin

Läsåstyttjä 5: Daatorin

Läsåstyttjä 6: Saagon åmm gåbbin å tjärnjän såmm alldär konnd lägg näät ytan te grääl

Läsåstyttjä 7: Än annårlonnda älgjakt

Läsåstyttjä 8: Juulminnän

Läsåstyttjä 9: Tå heila byyji va ä häim

Läsåstyttjä 10: På iisin

Läsåstyttjä 11: Gaambälmommå berettar åmm bakåsä

Läsåstyttjä 12: Skattsöökneng e vedåhuusä

Läsåstyttjä 13: Kalaas på Westerlid

Läsåstyttjä 14: Farmor Tildas missåmårsminnän

Läsåstyttjä 15: Byggdalko

Läsåstyttjä 16: Almoogeseggling

Juulevangeeleä

Faarin vånn

Carl-Johan ”Caj” Bergmans hootsjärskå-glosor

 

 

INNLEEDNENG.

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: Fabian Karlgren

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

He va än gaang för inga så ryyslet laangå senn än familj såmm bodd e Hootsjär, e Skarvlax byyin. Tåmm hätt Granholm. He va Råmpdrags Börje, å Anki, tjärnjän hanses, åmm ne kåmmbär ehååg. Å så hadd tåmm jö båånän sina; Signhild, Mickel, Leonard, Matilda å Xenia.

På hann tiidin va jö Börje 45 åår gamål. Agrålååg va in tåå ränn, å sjött jool- å skoksbruutjä på gåålin sinn, Råmpdraag. Tåmm hadd biffkooår, å ein koo såmm mjölka, å än jeit. In dyktin trekaar va in å, Börje. Han va föddär han nittånd aprill - passlet te fågäljaktän på han tiidin. Te hömöörä va in ganska hasstår å pååhittågär. Han tykkt åmm te sjong, å hajjdar spääla in å – tå ä behöövdes. Nagär gaang e åårä bleiv ä te gaa på stämmå tå in höörd te både Houtskärs Kulturgille å jaktföreeninjän.

Mamma Ann-Kristin, Anki, va 43 åår gaambäl. Hån va uutbilda artenååm å hadd än eegän webb-haandäl för ooliika sårttärs tyyjän såmm man inga konnd få taag i naa aadärställ. Laagrä hadd än ter häim på Råmpdraajä, min hån sååld barå pär påsst. Hån tykkt åmm te sööm å stikk, å byssboañ visst noog veim tåmm skå gaa tell åmm tåmm behöövd faald åpp tjoohlin hälldär slepp uut byksåna såmm hadd blive för spännd e middjån. Anki va född på hööstin, han älft septämbär, mitt e päärånåpptagårtiidin. Te hömöörä va än tvärtemoot Börje. Hån va longn och sanssa å visst va än vild.

Signhild, meir tjännd såmm Sinne, hån älsta dootran, va ränn 19 åår. Hån hadd taje studentin å studeera etnålågii ve Ååbå Akademii. Sinne hadd allte vare intresseera ååv tradesjoonär å te fiir ooliika höktiidär såmm juul å pååsk. Hån konnd site e tiimar å höör påå tå Gaambälmommå beretta åmm hur ä vaa förr e tiidin tå håån vaa ä liitä båån å tåmm hadd mjölkkooår å hesstar å tåppar å 
höönår e vann gåål. Sinne vild blii museeinntänndänt hälldär läärarinna. Hån tykkt å åmm te läså, å så saang än e Flooraköörin ve Ååbå Akademi. Hån va in tåle tänn missåmårsong, bruuka pappa Börje sejj å skratt, född niie måånar bakett missåmår. Nä, hördö, ja e född på våårdaksjämnenjän, han tjygöförsta mars, bruuka Sinne pråtesteer.

Mickel hätt han älsta göutin, min all kalla in noog barå för Mikke. Han va 17 åår å jekk e navegasjoonsskoolan e Ååbå. Han skå blii vaktmasjiinmesstar tå in blei fäärdin för han tykkt åmm te gräjj me bååtar å masjiinär. Min han hadd aadär intressän än skoolarbeitä såmm in tykkt va mytjö roolegan. Tell eksämpäl tykkt in åmm te skriiv blåggar på nätä te vaardaks, å på vitjösluutän 
foor in jäärna uut å jagå å fiska me faarsgåbbin sinn. Han skå allte ha joordgåbbar å grädd på föödälsedagskakön siin han tjygöåttånd juune.

Leonard kååm såmm tride. Han kalla sä sjölvär för Lenne tå in va liitin å senn fekk in häit heed. Lenne va 14 åår å jekk e höögstaadeä e Kårppå å ååka färjå vann daag. He bessta in visst va te site framför daatorin å spääl kriksspääl så att ä barå smälld å brakå e heila huusä, min eblaand konnd ä kåmm liitä vakkran juud fråån in å. Han hadd börja leer sä spääl eeljitarr å mann konnd 
noog höör att in hadd musiiköira. In riktin hööstgöut va in, Lenne – födder han tålft åktoobär.

Matilda va hån neest yngst, barå 12 åår, min hån tykkt sjölv att än va riktet gaambäl – hån jekk jö sista åårä e låågstaadeä e Tresk. Köymå tå ä jälld haandarbeit konnd man inga sejj att än va, för hån både sööma å stikka. Å musiik förstoo Matilda sä å på. Åmm man sett in jitarr e haandän på än, så både spääla än å saang. Naaän gräddkakö villd håån flikkonnjin inga ha på sitt kalaas han niiånd nåvämbär. Hån skå ha sjoklaad hån – å mytjö!

Xenia va familjäns skrapåbolla. Hån hadd fyllt 5 åår han tiiånd janöaare å hadd have stoort prinsesskalaas för all flikkongar såmm än tjännd. Xenia va noog liitä lillgaambäl å bårtkleima. Hån va jö hån minst, så all tykkt åmm än å ingin konnd va leeng arrg på än, fasst än åffta fekk uutbrått övär he eina hälldär he andra åmm än inga jeenast fekk såmm än villd.

Te familjän höörd å Gaambälmommå. He va Ankis mommå Zaida. Hån va 91 åår gaambäl å bodd på ålldärdoomsheimä Friidheim e Nääsbö, teför at he inga fanndes plass e åldärdoomsheimä e Injö tå än blei för gaambäl te boo einsaam på kåbbin. Hån triivdes braa på Friidheim. Anki å ongañ kååm åffta å hälsa påå. Å eblaand kååm resstän ååv slektän för te sii hörr än hadd ä.

Mommå Hildur, Ankis mooran, va 68 åår å bodd ter heim e Nårrbö e Injö me moffa Sven, såmm hadd fyllt 72 åår.

Börje hadd å föräldrañ sina e liivä. Tåmm bodd kvaar e lillstyvön på Råmpdraajä. Mooran hanses, Matilda, kalla tåmm Tilda-fammå. Hån hadd honne blii 69 åår ränn å neesta åår skå ä vankas stoort kalaas på gåålin. Faarin Johannes va 75 åår, min e gått sjikk änn å han kååm åffta me Börje både te skoks å ut te fjääls å lägg näät å inga va in seinär tå ä jälld te sjuut naain skrakågåbb hälldär.

Namnän på Börjes biffkooåna ee ä noog ingän såmm kåmmbär ehååg meir, min all kåmmbär noog ehååg att frassin deires hätt John, å han va raandår å litä tookår å hadd än laang råmmppå. 
Honndin deires va na sårtärs labradåårkårsneng å hätt Elvis. Han va dyktin på trii saakär: te staa uut me allt såmm Xenia hitta påå, te äät å te såvå.

Åmm håntett lill familjän berettar ve e hån tesön bootjän. Läså å leer!


Innleednenjän e skrivän ååv Ulla Mattsson-Wiklén å Magnus Gräsbeck


Ordförklaringar:
gaanggång; laangå senn – länge sedan; tåmm – de, dem, dom; tjärnjän hanses – hans hustru; jö – ju; hann tiidin – den tiden; in/i – han, honom, en (i maskulinum); gamålgammal (i maskulinum); in dyktin trekaar – en duktig träkarl; hasstår – impulsiv, hastig (i maskulinum); hajjdar – dragspel; tå ä behöövdes – då det behövdes; ä/he – det (obetonat); nagär gaangnågra gånger; stämmå – stämma, möte; gaambäl – gammal (i femininum); tyyjän – tygerna; naa aadärställ – någon annanstans; än – hon, den (i femininum);
ter häim/heim – därhemma; skå – skulle; faald åpp tjoohlin – fålla upp kjolen; hälldär/helldär – eller, heller; päärånåpptagårtiidin – potatisupptagartiden; hån/håån – hon; e vann gååli varje gård; e –i; saang/sjongd – sjöng; bakett/baakett – efter; aadär – övriga, andra; roolegan – roligare; vitjösluutän – veckosluten; föödälsedagskakön – födelsedagstårtan; han tride – den tredje (maskulinum); heed – det (betonat); vann daag – varje dag; vakkran – vackrare; köymå – klumpig, bortkommen; skrapåbolla – sladdbarn; hadd have – hade haft; bårtkleima – bortskämd; teför att he inga fanndes plass – därför att det inte fanns plats; å – också; hörr/hör – hur; lillstyvön – lillstugan, undantaget; ut te fjääls – ut på fjärdarna; seinär – sen, senfärdig, motvillig (i maskulinum); naain skrakågåbb – någon skrakhanne; frassin deires – deras hankatt;
raandår å liitä tookår – randig och litet tokig (maskulinum); råmppå – svans (OBS: inte rumpa); staa –stå; håntett – den här (femininum); hån tesön bootjän – denna bok (bok är ett feminint ord i hootsjärskån)

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

Läsåstyttjä 1.

Första skooldaajin å Mergus

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: Fabian Karlgren, Xenia: Wilma Karlgren, Lenny: Thomas Gräsbeck, Elvira: Emmy Kajakoski

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

Läsåstyttjä 2.

Hööstlååvä e päärånlaandä

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

päärånlaande

Berättarin: Ulla Mattsson-Wiklén, Anki: Anne-Christine Jansson-Jhutti, Signhild: Anna Silverström, Xenia: Wilma Karlgren

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

 

Läsåstyttjä 3.

Aandjaktän

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: Jean-Erik Mattsson, Börje: Stefan Karlgren, Leonard: Thomas Gräsbeck, Mickel: Kristian Engsjö, finnin e snorrbååtin: Mauno Nurmivirta

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

 

Läsåstyttjä 4.

Strömmgsmarknadin

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: Magnus Gräsbeck, Esjäls Johannes: Carl-Johan Bergman, första tjööparin: Maija Nurmivirta

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

Läsåstyttjä 5.

Daatorin

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: Carl-Gustaf Öhman, Lenny: Thomas Gräsbeck, Börje: Stefan Karlgren, Xenia: Wilma Karlgren,

Matilda: Billie Karlgren, Pelle Jansson: Magnus Gräsbeck, Anders Björklund: Jan Gräsbeck,

Mamma Anki: Anne-Christine Jansson-Jhutti, Solveig Jansson-Björklund: Siv Fagerlund, Årmbacks Stina: Hagar Jörkell

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

Läsåstyttjä 6.

Saagån åmm gåbbin å tjärnjän såmm alldär konnd lägg näät ytan te grääl

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: Eila Alopaeus

Tillbaka till innehållsförteckningen

“Hördö Fammå”, seed Xenia in kveeld tå än va övär te Lillstyvön”, berett åmm tåmm tänn såmm alldär konnd lägg näät ytan te grääl.”

Å Fammå svarå ”Vill dö faktest höör håån hestorjän ännö ein gaang?”

”Joo, Fammå, barå ein gaang tell ...”

”Nå allte kan ja väl berett ein gaang tell. Kåmm å sess jänn tå så fåår dö höör. Jo he va såå inn gåbbin saat e aktrin på bååtin å tjärnjän hanses på mittbetån. Honndin hadd ställt sä me framfööträn på suuden, baakbeinen hadd in klådda in e flondärnätän såmm lååg på bååtbåttnin. He hadd vakkra moot kveeldin minn mittåtdaajin hadd ä blååst in sjudåårade noolan. Soolen jekk neer bakåmm grannas lädön å kokko roopa på hån aarön siidån på laand.

Gåbbin sååg på tjärnjän siin. ’He faagrast ha noog fare,’ tänkt in ,’minn värr konnd ä ha gatt å skaaplin maat lagår än. Neestan så snåålvatne börö rinn tå ja tänkkär på bloolakå abbårr å päärån’. Gåbbin sjölvär va kleinär å laangär såmm än sneeså, nakkan hanses va såmm på in svältföddär skrakågåbb.

Tjärnjän hadd plåkka än bloomå, dåfftande nattjuus, på veejin neer te båtösä. ’Kåmmbär dö ehååg tå ve va ong?’ seed än tå än saat ter e bååtin. ’Tö seed inn ja låkkta gått såmm håntett bloomån.’

’Tö jårrar,’ seed gåbbin barå. ’Vann ska ve lägg?’

’Tänn fråån hantänn stoor steinin å rett på Klintkåbbån,’ svarå tjärnjän. 
’Ve ha alldär fått naanteng teer, barå semppår,’ meina gåbbin, ’ve läggär fråån grynnån på hån aarön siidån moot Truutklåbbin.’

’He e ååvädärspåå på håån siidån, å tö veit inn ja inga e stadän på beinän tå ä gongar ...’ Min gåbbin va einviisär å styyrd uut moot Truutklåbbin.

’Tookår joord såm gaalin baad,’ tänkt tjärnjän tå än kleiv åpp på föörbetån. Flöitesbaande hadd fassna e footin påå än, å nätä tjörsa mesamå tå än börö lägg.

’Lägg nö,’ roopa gåbbin ’ve e snaart e straandsjölä.’ Han veend på jölvarin å bååtin vikka tell. ’E dö vile vissär gåbb!!’ roopa tjärnjän, ’tänkkär dö stärkk mä? He va neera inn ja raambla te sjöss.’

’Åmm in e frammtongär kan ä fil heend’, svarå gåbbin.

Tåmm grääla heila tiidin å roopa så fåglañ bleiv skreemd å flöög åpp uur röivassan å fåltje e styvöna ronnt heimviitjän seed ’nårrgåålañ e uut me nätän’. Minn tå tjärnjän hadd kassta nätestikkån på vatne å spåtta trii gaang bleiv ä tyst e bååtin. Gåbbin veend föörin heimååt. Kokko roopa e skoojin på Storlaandssiidån. ’Össtärjöök e trösstärjöök’ försöökt gåbbin och foortsett ’He 
ska bli gått me kaffe å öirfiilar.’

’Naaen kaffestonnd bliir ä noog inga,’ frääst tjärnjän ’min nagär öirfiilar kan ja låvå inn tö fåår.’

Ve heimstraandän håppa tjärnjän e vatnä å vood e laand. Stövlåna laak så än blei vååt åmm fööträn å stråmppåna. Såmm in argär jeiting rännd än åppför bakkan te styvön. Hån sleengd fasst kvisstdörän så frassin såmm hadd site på trappån fekk aandtäppå å måtta taa nagär valereaanadråpår för te longn neer sä.”

”Nä inga konnd frassin järå heed, dö skåjjar åtär, Fammå”, seed Xenia å jäispa.

Min Fammå foortsett barå. ”Gåbbin fessta bååtin å saat än stonnd på såmppin ve laandösä. Han minndes nagär raadär uur än gaambäl viiså. ’Snällaste kokko nö bedär ja tääg, galå åt määg än bruud’. ’Minn he e noog för seint’ tänkt gåbbin tå in jekk moot styvön. På veejin plåkka in ä dåfftande nattjuus, å me bloomån e haandän jekk in laangsaamt moot kvisstdörän, moot öirfiilañ å 
kaffelåkktän ...”

Å Fammå börja sjong på håntänn kokkoviisån. Hån saang första värssin å andra å tride värssin, minn så kååm än ehååg:

”Minn nuu Xenia mått dö lagå dä häim. Klåkkån e mytjö, än liitän flikk såmm tuu behöövär såvå.”

Minn Xenia hån sååvd ränn, hån.


Läsåstyttjä åmm gåbbin å tjärnjän såmm allte grääla tå dåmm leed uut nätän e skrive ååv Eila Alopaeus å redisjeera åå Magnus Gräsbeck


Ordförklaringar
seed – sade; tåmm tänn – de där; alldär – aldrig; håån – den (om håån-ord, dvs. feminina ord); barå – bara; sess jänn – sätt dig här; mittbetån – mittersta toften; in – han, den (se språkliga särdrag i stycke Daatårin); klådda in sä – trasslat in sig; vakkra – mojnat; noolan – nordan; lädön – ladan; kokko – göken; hån aarön siidån – den andra sidan; än – hon; bloolakå abbårr – abborre som legat i saltlake (saltlaken blev med tiden efter många abborrar blodig); päärån – potatis; sneeså – (hö)stör; skrakågåbb – skrakhanne; dåfftande nattjuus – nattviol; båtösä – båthuset; tö seed inn ja låkkta gått såmm håntett bloomån – du sade att jag doftade gott som den här blomman;
tö jårrar – du pratar strunt; vann? – var?; vann ska ve lägg – var ska vi lägga (näten)?; tänn – där (inom synhåll); hantänn stoor steinin – den där stora stenen; naanteng – någonting; semppår – simpor; aarön siidån – andra sidan; ååvädärspåå – hård pålandsvind; håån siidån – den sidan; stadän – stadig (om håån-ord, dvs feminina ord); flöitesbaande – flötets snöre; tjörsa – trasslade
till sig; mesamå – med detsamma; nö – nu; straandsjölä – strandvattnet;lvarin – rorkulten; E dö vile vissär gåbb!! – Är du riktigt klok, gubbe!!; stärkk – dränka; fil – väl (som i det kan väl hända). Formen ’väl’ eller ”vil” används också; röivassan – vassen, vassruggen;ltje i styvöna ronnt heimviitjän – folket i stugorna runt hemviken; nårrgåålañ – norrgårdarna, dvs. de som bor
på Norrgård; naaen – någon (om håån-ord, dvs feminina ord); nagär – några; vood – vadade (se förteckning över starka verb); laak – läckte (se förteckning över starka verb i boken); sleengd fasst kvisstdörän – slog igen ytterdörren; frassin – hankatten; jäispa – gäspade; såmppin– fisksumpen; laandösä – sjöboden (versionen ’landösä’ förekommer också); tääg – dig; määg – mig; styvö – stuga;
lagå dä häim – laga dig hem, gå hem

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

 

Läsåstyttjä 7.

Än annårlonnda älgjakt

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: Jean-Erik Mattsson, Serafimus: Veli Nurmivirta, Lenny: Thomas Gräsbeck, Börje: Stefan Karlgren

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

Läsåstyttjä 8.

Juulminnän

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!


Berättarin: ”Knyss” Ralf Högstrand, Tilda-Fammå: Siv Fagerlund, Sinne: Anna Silverström,

Fransilja: Märta Koskinen, Jenny: Daisy ??, Anki: Anne-Christine Jansson-Jhutti

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

Läsåstyttjä 9.

Tå heila byyji va ä häim

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: ”Knyss” Ralf Högstrand, Farmor Tilda: Siv Fagerlund, Matilda: Billie Karlgren

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

 

Läsåstyttjä 10.

På iisin

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: Gabriel Sjöberg, Pappa Börje: Stefan Karlgren, Mickel: Kristian Engsjö

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

Läsåstyttjä 11.

Gaambelmommå berettar åmm bakåse

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

 

 

Läsåstyttjä 12.

Skattsöökneng e vedåhuusä

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: Ann-Helen Franzén-Juslin, Xenia: Wilma Karlgren, Matilda: Billie Karlgren, Börje: Stefan Karlgren

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

 

Läsåstyttjä 13.

Kalaas på Westerlid

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: Sune Linde, Börje: Stefan Karlgren, Biisp Anders: Per Eksten, Micke: Kristian Engsjö,

Rönnskärs Aagust: Kalle Palmu, Signhild: Anna Silverström, Xenia: Wilma Karlgren

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

 

Läsåstyttjä 14.

Farmor Tildas missåmårsminnän

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: Ralf Högstrand, Farmor Tilda: Siv Fagerlund, Anki: Anne-Christine Jansson-Jhutti

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

Läsåstyttjä 15.

Byggdalkå

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!


Berättarin: Steve Silverström, Sigfrid: Lennart Brunnsberg, Micke: Kristian Engsjö, Kaffe: Carl-Gustaf Öhman,

Per-Erik Rosengren: Börje Jansson, Färj-Andes: Gabriel Sjöberg, Kåmmunaalrååde: Bengt Backman, Knyss Reinholdt: Jan Törnqvist

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

Läsåstyttjä 16.

Allmoogeseggling

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!

Berättarin: Oscar Eksten, Xenia: Wilma Karlgren, Matilda: Billie Karlgren, Peter Granholm: Mauno Nurmivirta,

Lena Granholm: Fanny Sigfridsson, tåmm såm roopa åt Börje tå Skarven hadd kyme elaand: Sune Linde å Magnus Gräsbeck,

Börje: Stefan Karlgren, Aabras Jyss: Bror M Gräsbeck, Micke: Kristian Engsjö, Kenneth Björkvall: Sune Linde

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

Juulevangeeleä

(Julevangeliet på houtskärdialekt)Lyssna samtidigt, klicka på bilden!


Lääsar: Billie Karlgren

Fritt övärsett ååv Märtha Koskinen å redisjeera ååv Ulla Mattsson-Wiklén

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

He heend sä på hann tiidin inn tjeisar Agustus sjikka bååd inn heila väälän skå skattskriiv sä.

He va hån första skattskriivnenjän å tåmm holld än tå Kviriinjös va laanshöövdeng e Syyreän.

Tå foor dåmm allehoop, varända een te sinn staad, te skattskriiv sä.

Så joord å Joosef, å tå in va åå Daavedås huus å slekkt, så foor in fråån staadin Naasaret e Galileen åpp te Daavedås staadin, såmm heitär Beetleheim, e Judeen, för te skattskriiv sä, å messä hadd in Mariia, såmm in va fölååva mee å såmm väntta båån. Minn tå dåmm va teer så hadd än tiidin inn tå än skå fööd.

Å hån fekk in förstföddär göut, å hån linda å leed in e än kråbbå, för ter fanndes inga naa ryym e häärbärjä.

E neerheitän va der nagär heerdar såmm va uut på eenjän å holld vakt åmm nattän övär fåårän sina.

Tå stoo der in Härräns eengäl framförö dåmm, å Härräns häärlehäit strååla kring dåmm å dåmm blei ryyslet tell sä.

Minn eenglin seed ått dåmm: ”Va inga rädd! För ja bådår ått edär än stoor lykkå, såmm ska kåmm te allt fåltjä. För edaag ha in Frälsar blive föddär ått edär e Daavedås staadin å han e Messiias Härrän. Å he ska va tekknä för edär inn ne ska hitt ä nyyfött båån, såmm liggär linda e än kråbbå.”

Å mesamå så va der me eenglin in stoorär hoop ååv hån himmälska häärskaarån å tåmm låvå Guud å seed: ”Äära vare Guud e höijdän å friid på joolän blaand all tåmm såmm in haar behaag tell.”

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

Faarin vånn

(Fader vår på houtskärdialekt)

Lyssna samtidigt, klicka på bilden!


Lääsar: Clas Abrahamsson

Tillbaka till innehållsförteckningen

 

Carl-Johan ”Caj” Bergmans hootsjärskå-glosor

Utgående från Cajs svarta anteckningshäfte nedtecknade i digital form av Magnus Gräsbeck

och därefter genomgångna tillsammans under många intressanta telefonsamtal 2019-2020.

 

FÖRKLARINGAR:

Bokstaven õ står för mörkt ö som i högsvenskans dörr, smör, öra

Bokstaven l med fet stil står för kluckande l, som i kleiv

Bokstaven g med fet stil står för hörbart g i ng-ljud, som i gaang

Bokstaven (r) eller (är) i slutet av ett egenskapsord anger den maskulina (manliga) formen av ordet

(åld.) avser ålderdomlig, gammaldags.

(mask.) avser maskulinum, alltså manligt genus, hann-ord

(fem.) avser femininum, alltså kvinnligt genus, håån-ord

(neut.) avser neutrum, alltså neutralt genus, heed-ord

(pos.), (komp.), (sup.) avser komparationsformerna (jämförelseformerna) positiv (ex. sjuk), komparativ (ex. sjukare), superlativ (ex. sjukast). Komparationsformerna anges här för ord som har oregelbunden komparation, t.ex. stoor, stõrr, stõrst. Den vanliga komparationsböjningen följer mönstret vakkär, vakkran, vakkrast / fuul(är), fuulan, fuulast / fiin(är), fiinan, fiinast o.s.v.

 

 

Byanamn/ortnamn:

Bõrtje               Björkö

Båkkhålm         Bockholm

Eenghålm         Ängholm

Fisje                 Fiskö

Hesste              Hästö

Hönnsnääs        Hönsnäs

Höpös               Hyppeis

Hõuge               Högö

Jångfråsjär        Jungfruskär     ÄVEN Jåmfrösjär

Järves/Jerves    Järvis

Laanghålm        Långholm

Leempe            Lempnäs

Måssäl              Mossala

Möölbö             Medelby

Nåte                 Nåtö

Nääsbö             Näsby

Peensår            Pensar

Rooslakks         Roslax

Saarjtjet           Saverkeit

Sjääle               Själö

Svääle              Sördö

Söidi                 Sövdö

Sövvde              Sövdö

Tjitös                Kittuis                ÄVEN Tjitts

Tjivemå             Kivimo

Tressk               Träsk

Äpple                Äpplö

 


 

A

aadär                          andra        tåmm aadär (de andra)

aales                           annorlunda

aandtrytin                  andtruten (mask.) fem/plur: aandtrytän   ÄVEN: aandfådd(är)

(te) aangär sä            (att) ångra sig

aarön                         i uttrycket gaang ett aarön (gång efter annan), aarön siidån (andra sidan)

aftås                           (i uttrycket eaftås)            igår kväll

(te) agå                      (att) aga  agår, agå, ha agå

aktärspeil                   akterspegel

anin                           annan (mask.)

anän                          annan (fem.)

allå                             alfågel

aläina                         allena, ensam

anngaa                       angå                 he angaar, anjekk, angatt

apold/apåld/apä        apel                    håntänn apåldän

arrgas                        retas

asjälä                         analöppningen

 

B

baakveend(är)          bakvänd, tvärtom

baakveent                bakvänt, tvärtom

baakett                    efter, bakom, i bemärkelsen bli efter               ”han blei mäir å mär baakett tåmm aadär”

baar                        barr                    (tallbaar, gränbaar)

bakett                     efter

barå                        bara

basåbaand               en- eller grankvistar som man band ihop gärdesgård med (man värmde upp dem och vred dem för att inte skulle brista när man böjde dem)

bede                       be                        han bedär, baad, ha bett

beet                        bett                     ”betä bäit inga”

begriip                    begripa             han begriipär, begreip, ha begripä

begår                     bägare              hantett begårin, nagär begårär, tåmtess begårän

(te) bekå                klibba                 he bekår, he bekå, he ha bekå

bess                      bässe, bagge

besväärlin              besvärlig           han e besväärlin, hon e besväärlän

betå                      toft                     avser fast toft, dvs. tvärgående bänk i båt

biilå                      bila (visst slags yxa)                  håntett biilån, maang biilår, tåmtäss biilåna

biirång                  byrå, skänk, skåp

bissäl                    betsel

bitte/bitti               tidigt                 bitte (pos.), bittnan/bittegan (komp.), bittegast (sup.)

(te) blekå              blinka                 ”han blekår me lamppån”, ”draajä blekå e vattne tå väiva in”

(te) blii                 bli                        bliir, bläi(v), ha blive

blikö                    mört

blinding                ett slags broms (fluga) som biter blödande sår

(te) bliistär           vissla                  bliistrar, bliistra, ha bliistra

(te) blåkå             i uttrycket he blåkår (det snöar stora vita flingor)

bläik(är)              blek

(te) bodå             (att) borda (hjälpverb)             ”han bodå (pres.), bode (imp.) ha joort ä”

(te) bolldär          bullra                 bollrar, bollra, ha bollra

bonndå                kärve                  håntett bonndån, tåmtess bonndåna

bossin                 bussig (mask.) fem.: bossän, neutr.: bosset

breed                  bräda, bräde   ett breed/brääd, två breen, tåmtänn breenän, heed breedä (en bräda, många brädor, dessa brädor)

breeskå               brådska

bråjyyft               bråddjupt

brått                   bråttom

bräive(e)             bredvid

bröms                 broms (stor fluga)                      hantänn brömsin, tåmtänn brömsan, maang brömsar

byykstrekk          klädstreck

(te) brååk           (att) bråka, gräla

(te) brååk iis       (att) bryta sig fram genom isen med båt

båddå(r)             yvig, buskig (stor!)                     ”han hadd in stoorär båddår mustaasj”

bågå                  båge                   hantänn bågån, två bågår, tåmtänn bågåna

(te) båkå            (att) böka, bucka till, stångas, se även staangas

(te) båkäl           (att) snava       ”han båkkla på in stäin”

båkklå(r)            otymplig

båkt                   bukt

(te) båkt            (att) bukta

bålla ååv            gick ner sig i isen

bårtkållra(r)       förvirrad

bårå                  borra

bäit                   bete (för boskap)

bäit                   beta               ”kydöna (korna) bäitar, bäita, ha bäita”

bäit                   agn (för fångstredskap)

(te) bäita           (att) agna        te bäita räivän)

(te) böig            (att) böja          böigär, böigd, ha böigt

bökklår              otymplig

bõuk                  böka                   bõuka (bökade)

bõuv                  skalbagge, larv    hantänn bõuvin, maang bõuvar, tåmtänn bõuvan

böväl                 böla                    bövla (bölade)

bõrö                  börja                  börjar, börja, ha börja

bõõlå                 börda

 

C

 

D

dagås                 dagas, börja ljusna

dagåtaalä           i flera dagar, dag ut och dag in, ett otal dagar

diirippå               tofsvipa

dootär                dotter                dootran miin (min dotter), döötråna hanses (hans döttrar)

draagtuut           ventilation

(te) drikk            (att) dricka       drikkär, drakk, ha dråtje, e dråtjin/dråtjän/dråtjä

(he) driivär         det regnar vid hård vind

(te) drypö           idissla                 kydön/kooän drypjar, drypja, ha drypja

(te) dråpp          (att) droppa

dråpå                 droppe

drååp                 foderbollen

dynghoopin        gödselstacken

dynghööjin        gödselstacken

dynnjå              dynga

dyvin/dyvän      duven, matt, dåsig (mask/fem)

dyynå                dyna, kudde

(te) dågå           (att) duga        dågär, dåågd/döög, ha dågå

dåbbäl               dubbel               hån/tåmm veik sä dåbbäl

dåbblär             dubbel               han veik sä dåbblär

dåkaråt              rysligt

dåålet                dåligt

dååras                reta, förarga

dååråt                rysligt                 ÄVEN ryyslet

dä                      dig (obetonat) ”Ja seed jö ått dä!”

dåbbär                flöte vid skötläggning. ”Dåbbrin e dåbbelt så stoor som letån, e skarvin millan sjöötan”

däiltaa                deltaga             (böjning se taa)

dö                      du (obetonat) ”Braa att dö kåmmbär!”

dörö                   dörr                    se dõõr nedan

dõõr                   dörr                    dõõr, dõrän, dõråna

(te) donk           (att) dunka

 

E

eblaand             ibland

edagmårän        i morse, se även e måröst/måräst

eegar                ägare

eentreejin          enträgen (mask.) fem. och plur.: eintreejän

eenviisär           envis

einsaam(bär)     ensam (attribut)

einsamin/einsamän  ensam (predikativ)

ett                     efter                   i t.ex. tänk ett (tänka efter)

ett                     ett (i betonad form)

 

F

faang                 material som man behöver  ”Ga uut e skoojin å skaff se faang te bååtbygge [t.ex.]”

(te) faang          (att) fånga (åld.)

faasmå (åld.)     farmor

(te) fall             (att) falla          falldär, foll, ha falle

fandes               fanns

fassvar (åld.)     farfar

feeg                  fick (åld.)

fekk                  fick (fortfarande i användning)

(te) fekt            fäkta, stressa  ”hån fekta åpp in” (hon stressade upp honom)

(te) ferr tell        att flamma upp hastigt           ”he ferra tell tå in sleengd på tårrvedin”

ferrår                 torr klenved av enris som användes vid svedning av fågel ÄVEN tände (besläktat med svenskans fyr och engelskans fire)

finö                   fena

fjäddrå               fjäder

fjärä                 fjäril

fjää                  fjärde

fjä(ä)lndäil         fjärdedel

fjä(ä)ling            fjärding

flaat(är)             platt, flat

fladdå                tunn bit, skiva, kopannkaka, ”läirfladdå”, ”en fladdå läir”

(te) fleet           (att) fläta

fleetå                 fläta, kaffelängd (lång flätad bulle)

flonndrå              flundra

flygö                   fluga                  håntänn flygön, tåmtänn flygöna, maang flygõr

flåddrån              del av isbill; den utsmidda, trattformade delen, där träskaftet fästes

flååså                 skavblåsa

flååt                    flott

fläin                    svallis, isfläck t.ex. på en väg

fläir                     fler                      maang, fläir, fläirst (många, flera, flest)

flöit                     flöte

flöödvatän           vatten på isen vid land när vattnet stiger

flöödär                i uttrycket vattnä flöödär (sjövattnet stiger). Motsats: vattnä gaar uut (sjövattnet sjunker)

fnõuskå(r)           lite tokig           fnõuskå, fnõuskågan, fnõuskågast

foll(där)               full                       även berusad, jfr. e fyllån (i fyllan)

(te) foodär          (att) fordra

fool                     föra                    man foolar, foola, ha foola

fonndeer             fundera

fräist iisin            pröva isen

fröj                     frö                       fröje, fröjän

fålå                     fåle, föl

fårstå                 farstu

(te) fält              (att) plöja         ”han e uut på teigan å fältar”

(te) färdeer        göra färdig

fästän                trossen              frammfästän, baakfässtän

(te) fää            lämna fotspår efter sig

fäälas                färdas, åka fram

fäälå                  fotspår, fotavtryck

fäälå(r)              färdig

fäärden              färdig (femininum)

fäärdin               färdig (maskulinum)

le/fölö             följa                    han/he/tåmm fööl (presens), han/he/tåmm fååld (imp.)

först                  första, han först, han andra, han tride, fjääl, femt, sjett, sjuuond, åttånd, niiond, tiiond, elft, han tolft, trettånd ... tjygönd, tjygöförst, tjygöandra ....

förstaa               förstå                 han förstaar, förstoo, ha förstatt

 

G

galå                    gala                    toppin galå (tuppen gol)

gliipå                  glipa, springa

glypin                 glupsk (maskulinum)                femininum: glypän

(te) glööm          glömma

(te) gnavå          (att) gnaga, gnava                    ”ekorin gnavår på kårttån”, ”bååtin gnavå moot brooän” ÄVEN skava: ”venstär tjengån gnavor”

gniistå                gnista

(te) gorgäl          gurgla

greip                   grep                    hantett greipin

griimå                 grimma

gronn                 grund                 ”han tjöörd på gronn” se även grynnå

gronnd(är)         grund                 ”en laang å gronnd viik”, ”jer e gronnt jänn”

grynnå               grynna              ”ter e en grynnå mitt åt ströömin”

gråsoggå            gråsugga

gröimå(t)           grumlig(t)

gydong              gudunge, guding                        ÄVEN gydöong

gårmå(r)            oförsiktig, burdus

gåå                  gård, gärdesgård                       granngåålin (granngården)

gåån                  borta                  ”tå ve kååm tiid va än renn gåån”

 

H

haa                      ha(va)               han/he/tåmm haar, hadd, ha have

(te) haald            (att) hålla         haaldär, holld, ha haalde

(te) haaldas         hållas                 he haalds, he holldes, he ha haaldats

hahhl                  hassel                håntänn hahhlän, tåmtänn hahhlåna

(te) haisk            (att) slösa, öda

haar                    liten holme      Nöleskärshaarin, Brokilshaarin, (hann-ord dvs. maskulinum)

hakå                   hake

hakön                 hakan (anat.) (håån-ord dvs. femininum)

hanses               hans

hantesin             den här (mask.)

hantett               denna, den här (om maskulina, dvs. hann-ord)

hantänn              den där (om maskulina, dvs. hann-ord)

harmoriiä (åld.)   dragspelet (durspelet)

harå                    hare                    hantett harån, tåmtess haråna

harö                    litet skär            t.ex. Harun (väster om Mossala) (håån-ord dvs. femininum)

(te) heend           (att) hända      heendär, heend, ha heent

(te) heend           (att) hinna       heendar, hänta/heenda, ha honne

heimstadd(är)      hemmastadd, hemvan

helsingbåkk         fjolårsejderhane med halvtecknad fjärderskrud

henäs/henõrs       hennes

hetett                  detta, det här

hetänn                det där

(te) hevå(sä)      häva (sig)         han hävär, hoo/häävd, ha hävå, ex. ”hävå åpp sä”, ”hävå sonndär”, ”hävå sä åpp/neer”, ”hävå sä e fyllån”, ”han hoov sä folldär”

(te) hiim             (att) vila, slöa   hiimar, hiima, ha hiima

himlajäit              enkel beckasin

hoggjäärnä         stämjärnet

hoggståbb          huggkubbe

honndspenå       vagel i ögat

hoo                   hov                     framhooän, all hooåna

hykäl                 huvudduk, huckle                       ÄVEN hycklå

håggjäälin         huvudgärden (kudde)

håntesön           den här (fem.)

håntett              denna, den här   (om feminina, dvs. håån-ord)

håntänn            den där              (om feminina, dvs. håån-ord)

håål                  hål                       hetett hålä, tåmtess hålän, ”ä stoort håål”

hääh? (åld.)      va sa?

häit(är)             het

(te) häntt         (att) hinna       häntar, hänta, hann, ha honne     se ÄVEN heend

häpin/häpen      häpen/häpna

häre                 härja

härmas             härma, imitera

härransveip       (dubbelt) halvslag

häälträä             ok (på axlarna)

häälå                  axel                     ”han baar gõutin på häälåna”

(te) höig            (att) höja            höigär, höigd, ha höigt

ljå                  hölje

(te) hölö/hööl    (att) hölja         höljär, hööld, ha håålt, e hååld

höväl                 hyvel

höögfäälå(r)      högfärdig

höögvatän         högvatten

höötär               blåstång

 

I

iidas                    idas                     iss inga, iddest inga, ha inga iidast

iihålin/iihålän/iihålet   ihålig / ihåligt

iihölin                  se iihålin

iistadin                istadig (mask.)     feminium: iistadän

iivrå(r)                ivrig

illjäälå(r)             som inte hålls innanför stängslet

illvaald(är)          reserverad, misstänksam

illvädär               busväder

ilsjet                   sjukt, ont, varigt

ilsjin                   ilsken, arg (mask)                      femininum: illsjän

(te) ilskas           infekteras, varas

ilskå                    raseri

indäil                  en del, somliga, se även såmmbäl

indär                   inre

inga                     inte

innan                  före, innan

innanfõrõ            innanför

intnaanteng        ingenting

irrt                     irritera               ”hån irtta åpp in, så in bläi åppirtta”

 

J

jeeg                    gick (åld.)

(te) jäähl (åld.)    bygga järdesgård, gärda

jekk                    gick (fortfarande i användning)

jers                     gärs

jiin                      gena (han jiina jenåm skoojin)

(te) jild               gilla, godkänna      jilldar, jillda, ha jillda, e jilldär ”får sii åm in jilldar hetett”

jonga                  kornbixtra

joon                    hjon, person    ä joon

jysåm                 liksom

jäärnstaanjän      järnspettet

jool(än)              jord(en)

joomb(är)           ljummen

juug                   ljuga                   han juugär, löög/jöög, ha lyje

juushyvö            ljushuvud, geni

(te) juut             (att) gjuta        juutär, jööt, ha jyte, e jytin/jytän

juutå                   glänta                ”en juutå e skoojin” (en glänta i skogen) ÄVEN glänttå

jynåm                 genom               ÄVEN jynöm

Jyss                    smeknamn för Janne

jyyft                   djupt                  ÄVEN jyypt

(te) jåms            prata strunt

(te) jårr              prata strunt

jårrpon            struntpratare

järeslöös(är)       utan arbete, sysslolös

(te) jäi             (att) gäla, ta ut gälarna

jäilår                  fiskrens (det man får i handen när man rensar t.ex. strömming)

jännjes mee       längs med        numera oftare laangsett/laangsååt

järsgåål             järdesgård

(te) järå            (att) göra         jäär, joord, joort

(te) jätå            (att) gitta, idas, unna, han jätär, gaat, ha jätå , ”han gaat int” (unnade inte) se även iidas

(te) jätå (åld.)   (att )gitta         ”ja jätär inga järå”, ”han gaat inga gärå e”

(te) jävå            giva, ge             jävär, gaav, ha jive, jävv!

(te) jävå ett       (att) medge     ”Ja jevär ett att ja hadd fäil”

jääl                    omgärda, inhägna

(te) jöljas          (att) spy, kräkas

lpän                hjälpen              ”takk för jölpän”

(te) jölp             (att) hjälpa      han jölper, jölpt, ha jölpt, blei jölptär

 

K

kaald(är)            kall              kaald(är) (pos.), kaaldan (komp.), kaaldast (sup.)

kaaldmuur          brandvägg

kaamb               kam, kamma

kaitån                kajutan

kalkgåbb            kalkkummel

kitå                   kittla

kleen                 kläder                kleenän (kläderna)

kleiv                  liten däld mellan två bergknallar

klemp                klimp                  ”dö e än riktän goldklemp”

kleskååp            garderob, klädskåp

klifft                   klippte

(te) kliiv             kliva                    kliivär, kläiv, ha klive

klinkkå               klinka

klonk                  klick, klunk         ”in klonk smöör”, ”fösjta klontjin smakår best”

(te) klonk           klunka, skumpa   ”tjerrån klonka tå eina juulä va toomt”

(te) klyyv           klyva                   klyyvär, klööv, klyve

klåbbå                klubba

klått                   kleta

klåttå(r)             kletig

kläinär                klen, smal

kläiv                   klev, liten däld mellan bergknallar

(te) klöim           smeka, klema

(te) klöis            (att) klösa        klöisär, klösa, ha klöist ÄVEN tåmm klöises

klövv                  klöv                vennstär framklövvin, all klövvan

(te) knepå         (att) knulla

(te) kniip           knipa                  kniipär, kneip, ha knipe

kniipesgåbb       kniphane

kniipeshåna       kniphona

kniipestjärng      kniphona

kniipå                knipa (sjöfågeln)

knuuv                kulle

(te) knyys          (att) knysta     ”han knyyst int naa” (han sade inte ett knyst)

(te) knådå          knåda

knåpå (påå)       knåpa (på), småsyssla

(te) knårr           i uttrycket knorr åpp sä (få knorr på sig)

kobäinä              kofoten (dvs. verktyget kofot)

(te) kokks          (att) skygga    ”hesstin koksa för årrmin”

(te) kolltalå        prata omkull

(te) konå           kunna             kann, konnd, ha konna

kreesmagå(r)     kräsen

(te) kresän        (att) kristna, döpa

kro(o)kå            krokig

(te) kräväl         (att) krypa, kravla

(te) kräkå          (att) krypa på knä                      han kräkär, kraak, ha kritjä

krääk                  kreatur, boskap                          kräätjän (kreaturen, boskapen)

(te) krömp         (att ) krympa  krömpär, krömpt, ha krömpt, e krymptär

(te) kröväl          (att) kräla

kvars (åld.)         vem, vems        ”Kvars flikk je tuu?”

kveeldin             kvällen

kveeldssitö        kvällsarbete inomhus

kvehje (åld.)      vässa                 ”han stoo å kvehhja liian”

kvess                 vässa                 ÄVEN vess        ”han ha kvesst liian ryyslet vass”

kveså                 viska                   se även kvisk

kvellå                 klinka

(te) kviil (åld.)    vila                      ÄVEN kviilas

(te) kvisk           viska                   ÄVEN kveså, visk

kvistin                (förstu)kvisten

kväim (åld.)       vem

kväärn               kvarn

kväärnstäin        kvarnsten

kydölallå            kopannkaka, koskit

kydösjällå          koskälla

kykös                någon som inte får det gjort som han ämnat, som har tummen mitt i handen         ”in tålintänn kykös som tuu”

kymen               kummin

kymin/kymän     kommen (mask/fem)

(te) kåbb           reglera djupet på skötarna vid skötläggning

kåbbår               (vissa) flöten   leet och däbbär utgör tillsammans kåbbåna

kådd                  kudde, dyna    hantett kåddin = denhär kudden

kåddan              kuddarna, ÄVEN de dynor i ett seldon som avlastade trycket på hästryggen

kåkkå, nätekåkkå  nätflöte             se även flöit, nätåflöit

kålåpåjk(ar)       halstrad strömming

kåmmbäl            kummel

(te) kåm sä förö  komma sig för

(te) kåmå          (att) komma   han kåmbär, kååm, ha kyme/kåme, e kymin/kåmin ”hån va väälkymän”

kårt ååv             korta av

kårtå                 kotte

(te) köim           klåpa, vara valhänt, göra fel av misstag

köimå(r)            fumlig, tafatt, klumpig, som gör saker och ting på tok

 

L

laag                     i uttrycket ”dö taar laag te järå ä bätär” du borde kunna göra det bättre

laandkallan          is som ligger på land i strandkanten

laangraandå(r)    långrandig, enformig

laangräiv            långrev              ”ja leed uut laangräivin e måröst”

langnå(r)            med läggning för något visst, t.ex. sjöötlangnår

laangåsenn         längesedan

leegär                lägre                   lååg, leegär, leegst

leet                    flöte vid skötläggning              håntett letån, tåmtess letåna

(te) legg            lägga                 leggär, leed, ha lakt, e laggd(är)

(te) legg ååv      lägga iväg, fara, gå sin väg

leig                    leja                      han leiger, leigd, ha leigt         ”egåår leigd in in aarön dreeng”

lejsaamt             ledsamt

(te) letå             låta                     letär, läät/lätt, ha letå              ”hetänn kann dö letå vaa”

(he) levär villt    det lever om, stormar

(te) liikän           likna                   han liiknar, liikna, ha liikna

liivstyck             livstycke, korsett

(te) likö             (att) läcka        lekär, laak, ha litjä/lääkt se läkå

(te) link             (att) halta

lisså                   ögla                    ÄVEN ögglå

(te) lofs             (att) lufsa, småspringa

(te) logg            (att) lugga

longn(är)            lugn

(te) loo              lova, styra båt upp mot vinden          looar, looa, ha looa

(te) loom           (att) lomma, gå sakta

luukå                 lucka

luura                  titta i smyg

luuras                bedra

(te) lyydas         (att) lyssna      lyss, lyddes, ha lyydats             ”ja lyss alldär på Radio Vega”

lydin                  luden (mask.) fem/plur.: lydän                          neutr.: lydet

lyftå                   lykta

lykk-knuut         öggelknut

lykkå                 lycka

lyttjä                 ögla                    ÄVEN ögglå

lyyslamppå        ficklampa

lådd                  ludd

låddåt               luddigt

lågå                  låga

låkkt(än)           lukt(en)

(te) låkkt           (att) lukta

låkt                   lukt                     ”håntett låktän kan ja inga tålå”

(te) låkt            lukta                   ”jer låktar sjiit jänn”, ”ja mått låkt åmm he ä färskt hälldär int

(te) lånk           lunka

lårrv                 odåga                ”in riktin lårrv ee in, hantenn sjiitstövlin”

lårrvå(r)           lurvig

lååk                 lock                     hetenn låtjä, tåmtenn låtjän

låås                  lås

(te) lääs           låsa

(te) lägg           lägga                 läggär, leed/laa, ha lakt

(te) läik            leka

läir                   lera                     ”Hån fassna me stövlåna e läirin”

(te) läit             leta

(te) läkå            (att) läcka        läkär, laak, ha litjä se ÄVEN läkå

(te) läpje           lapa                    läppjar, läppja, ha läppja

lässin                ledsen                han e lässin, hån e lässän, bådå tvåå e lässän

(te) lääs            låsa                     ”han leesär dörän” ”hån leest dörän”

(te) löis             (att) lösa           ”han löist åpp knuutin”, ”hån löisär korsoord”

(te) lömn           (att lämna)      ÄVEN lemn

lõunsk(är)          lömsk

löödå                 last i båt

lööparin             löparen, som drog runt lööparstäinin (den av de två kvarnstenarna som roterade)

löös(är)             lös

löösteendär       tandprotes

 

M

maang               många              håntänn gaangån, tåmtänn gaangona, neesta gaang, maang gaang

(te) marr           klaga, knorra

(te)mass           (att) dia

meeså(r)           mesig

(te) mein           (att) mena

(te) mekt           (att) mäkta, orka, förmå

(te) mensk         (att) minska

mesamå             genast

minn                   men                    ÄVEN medan ”ve spääla koort minn(s) ve ventta”

minns                 medan               se exempel för ’minn’ ovan

(te) mist             tappa, mista

monn                 mun                    monndin (munnen)

moosmå             mormor

moroot               morot                moröötär

mossvar (åld.)    morfar

mottrå(n)          mutter(n)         een mottrå, tvåå mottrår, all mottråna

musiköir            gehör

mursjõõrå          spiskupa

myddjå              mygga               myggåna, ÄVEN myggå

mynningsladdar  mynningsladdare, musköt

mysså                mössa

mytjö                 mycket              mytjö, mäir, mäirst

(te) måkå           (att) mocka

(te) måmmbäl    (att) mumla

mårän                 imorgon            ÄVEN emårän

måränrådån         morgonrodnaden

måröst/måräst     i morse              ”ja vakna bitte e måröst”

mårösdaag          imorgon, se även (e) mårän

måså                  mossa

mååkar               liten slägga     hantänn mååkarin

mä                     mig (obetonat) se även määg

mäid                  med (på kälke/släde)  ”hån eina mäidän e krokå”, ”han stoo baakpå mäidåna å styyrd”

mäining              mening              mäininjän

män(n)es           människa         ÄVEN mänsjå/mensjå

märkväälåt        märkvärdigt

(te) mäin           (att) mena       mäinar, mäina, ha mäina

määg                 mig (betonat) ”han frååga åt määg”, ”he va me määg såmm än villd jifft sä”

möilet                möjligt               möilet, möilnan, möilnast

möurå                myra

 

 

N

nagär                  några                 nagär gaang, nagär styttjän

nainanin              någon annan (mask.)

naänaarön           någon annan (fem.)

(te) naså             lukta                   i bemärkelsen lukta sig fram, användes bl.a. som öknamn på personer, som kunde lukta sig till, när det bjöds på något.

natjin                  naken (maskulinum)

natjän                 naken (femininum)

natt                    natt                    håån natten, maang neetär, all neeträn

neeman              närmare

neestan              nästan

neevrå                näver

nehhlå                nässla                håntänn nehhlån, tåmtänn nehhlona

nerppå(r)            snorkig, arrogant

nersså(r)            kinkig med maten

niig                     niga                    niigär, neig, ha niijä

nippå                  utslag, finne    ”håån nippån siir inga riktet braa uut”

noot                   not                      plur nöötär

nuunan               nu (betonat)

ny(y)fitjin            nyfiken (maskulinum), ny(y)fitjän (femininum och pluralis) KOMP nyyfitjigan, SUP nyyfitjigast

nyssjades            luggades          ÄVEN loggades

nytjäl                  nyckel                hantett nyckli(n) tåmtess nyjtelan

(te) nyyp             nypa                   nyypär, nöip, ha nype

nåbb                   nubb                  flertal: nåbbår

(te) nåss             (att) nå, räckas   nåår, nåddes, ha nåtts

nåtåkneppar        nötknäppare

nåår                   (åld.) när

nååt                    nöt                      än nååt, maang nötär, håntänn nåtän, tåmtänn nötträn

(te) näik             (att) neka

näsö                   näsa

näteflöit              nätflöte

nöitå                  enformig

nööt                   nöta, slita         han nöitär, nött, ha nött

 

O

ofäälår               ofärdig

ogglå                 uggla

ondje (åld.)        under                 ÄVEN onnde

ondärst              underst

onnde                under

ondelin              underlig (mask.) fem: ondelän

ondelägg            underlag

ontjät                 unket

oon                    ugn                     innanoonin (köksvrån, stället framför ugnen)

ool (åld.)            ord                      heed oolä, tåmm oolän  ”seed inga oole hälldär” (sade inte ett ord)

oräidåt                oredigt

 

P

pisesmöurå         ettermyra, pissmyra

paff                    papp (kartong)                           ”pafflådå”

pakk ett              trycka, skuffa efter                    ÄVEN tåkk ett

papär                  papper

peelå                  pärla                  håntett peelån, tåmtess peelåna

peetå(r)              petig

(te) pelå             småknycka, smårycka (i fiskeredskap)

perttå                 pärta                  håntett perttån, tåmtess perttåna, ”ve tekkt taatjä me perttår”

piiskå                  piska

(te) piisk             (att) piska

piiskå                  piska                  mattpiiskå

pjekså                 pjäxa

pjykk                   liten hög

pjåålåt                 tokigt, pjåkigt

(te) pjäså            fjäska, krångla, pjoska

pjäså                  fjäskig, pjoskig, tillgjord person

puppan               börstvårtorna

(te) piip             (att) pipa          han piipär, peep, ha pipe

pottra                  puttra   ”He pottra i gryytåna, å tjärngåna pottra å, min karan kan noog potär tåmm mee”

potär                  smågräla          tåmm potrar, pottra, ha pottra

(te) prädek         (att) gräla upp ”tjärngåna prädeka på ongan – å på gåbban mee”

(te) präpäl          prata snabbt och mycket   präplar, präpla, ha präpla

pååtalå               förmana, protestera                 ÄVEN pråtesteer

(te) påmp           (att) pumpa

påmppå              pump                 ”Håntett påmppån fongerar ryyslet braa”

påmppå              pumpa (växt)

påså                   påse

(te) påtå             påta, peta

pååflyjin             påflugen (mask.)  fem. och plur: pååflyjän

(te) pååstriid      (att) bestrida, protestera  ”nä-ä, pååstreid in, hetänn ha ja pååstride för laangå senn”

pååstridin           snarstucken, påstridig             ”hån va pååstridän”

lk                   kort rund träbit                           hantett pöltjin, tåmtess pölkan

 

R

raak, rakär          rak

raderamsså        radiramsa, utläggning             ”häila raderamssån”

rankär               rank, ostadig, instabil

(te) reet åpp     (att) räta upp

refså                 räfsa                  ”håntett gaambäl refsån”

regäl                 regel (på dörr)

(te) reinjärå      (att) rengöra

(te) rekk           (att) räcka

(te) rekks          (att) räckas      he rekks, he rekktes, he ha rekkts

remså                rimpa, remsa

rett                    rakt, rätt

rett                    maträtt             ”daajins rett va klyvepäärån å salta abbår”

(te) riift              rapa                   riiftar, riifta, ha riifta    ”Förr e väälän skå man riift åm maatin va goo”

(te) riiv               (att) riva           riivär, räiv, ha rive

(te) rinn              (att) rinna        vatnä rinndär, he rann, he ha ronne

roiskå                  ruska                  en grännroiskå

rokä                  ruckel, fallfärdig byggnad

ronnd, ronndär    rund

roolin                  rolig (mask.)   femininum: roolän

(te) roop             ropa

ruuvå                  sårskorpa, skorv

(te) rydö             (att) röja           han rydjar, ryddja, ha ryddja

rygö                    råegg vid slipning                       ”man mått bryyn bårt rygön för te fåå kniivin riktet vass ÄVEN rååeddjin

ryssjå                  ryssja                 håntänn ryssjån, tåmtänn ryssjåna

(te) rådå              (att) rodna i uttrycket "he rådår" (morgonen rodnar)

rågå                    råge                    ”måttä e rågå”

råkälhanå            rackelhane

råmpdraajä         den rem som går från selen till svansroten

råmppå(n)          svans(en)

räidå                  reda                    ”åårdeng å räidå ska ä vaa”, ”ta räidå påå”

(te) räkän           räkna

(te) ränn            springa              han ränndär, rännd, ha rännt

ränn                   redan

rännå                 ränna

rävän                 baken, röven

röbettå               rödbeta

röistä                 takåsen

röiså                  röse, råsten     ”Vann ä röisån naställ?”

röörå                 röra, kaos

 

S

saambäl               samla

samå                   samma

(te) seemb/semå (att) simma          han semm(b)år, håån semår, han/håån saam(b), ha semå/sime

sein                     sen                      han va säinär, håån va säin

seinan                 senare

selå                     sele

semppå               simpa

(te) sess              sätta sig            ”han seddes” (han satte sig) ”Sess!” (Sitt ner!)

(te) sett              sätta                  sätär, saat, satt

(te) sii                 se                         siir, sååg, ha sitt, ”dö e sedd(är)”

siistes                 här om dagen, häromsistens ”jer åm siistes”

sinö                    sena

sinöbaand           gummiband

sist                     förra gången

sist åm daajin     häromdagen   jeråmsiistes (här för någon dag sedan)

(te) site              sitta                    sitär, saat, ha site

(te) sjedå           (att) sladda, vingla åt sidan, slingra

sjeeld(är)            skild

(te) sjele (åt)     skilja (åt)

sjenö                 skena (på räls)                             sjenör, sjenöna

sjeppå               korg, skål, skeppa

sjiitstool             wc-bytta

(te) sjikk            skicka

sjervå                skärva

(te) sjuut           skjuta, skuffa  sjuutär, skööt, ha skyte, e skytin/skytän

sjylldå(r)            skyldig

sjytäl                 skyttel                hantänn sjyttlin, tåmtänn sjyttlan, maang sjyttlar

(te) sjyyl            (att) skyla, täcka över

(te) sjyym          skymma

(te) sjäin            springa (fort), skena

själlå                  skavblåsa som spruckit

sjärå                  skära                  sjäär, skaar, ha sköre

sjäråbreed         skärbräde        hetett sjäråbreede, tåmtess sjäråbreenän

(te) sjöit            (att) sköta        sjöötär, sjött, ha sjött

sjölv(är)             själv

sjöskvalön          strandvattnet ÄVEN sjöskvalä, straandsjölä

(te) sjöör            fälla träd med yxa

skabbå               piggvar, skabbflundra

(han) skapåsä    (han) grimaserade

skatån                trädtoppen

skavå                 skava

skollan               skullen, vinden

skoolå                stor skopa, skyffel      håntett skoolån

skrakåtjärng       skrakhona       SE ÄVEN skrettjå

(te) skreek        (att) skrika       skreekär, skräik, ha skritje

(te) skreem       skrämma          skreemär, skreemd, skreemt, han blei skreemdär

(te) skreemas    skrämmas

skreemå           (fågel)skrämma

skrettjå             skrakhona

(te) skriik          skrika                 han skreekär, skreik/skreekt, ha skritjä

skriiv                skriva                 han skriivär, skreiv, ha skrive

skrõuvlå(t)        skrovlig(t), ojämnt

skvemp             skvimpa, skvalpa, skvätta

skvettra            kvittra                ÄVEN kvettra

skytö                anordning att skuffa, skotta med                     snööskytö, dyngskytö

skyym               skum

(te) skyym        skumma

skånkkå            ben (anat.)      vennster skånkån, bådå skånkkåna

skårppå             skorpa

(te) skåtå          (att) skotta      skåtår, skåtå, ha skåtå

skåtä                 skottet, fördäcket (litet)

slaanå               klent träd, slana

(te) slagg          (att) slaska i uttrycket "he slaggar"

slantspeet         (åld.) kaststpö

slarvå                trasa

slarvå(r)            trasig

slarvåt               trasigt

slattrå(r)            slattrig

sleddjå              slägga

(te) sleep           släpa

sleep                  släp

(te) slekk           släcka                han slekkär, slekkt, ha slekkt, e slytjin/hon e slytjän/he e slytjät

slekkt                släkt                   ”he gaar e slekktän”

(te) sliit             (att) slita           sliitär, släit, ha slite

(te) slipp            slipa                    ”ja måtta slipp liian”

slippå                bryn, slipverktyg för lie

slitin                 sliten (mask.)  Femininum/pluralis: slitän, neutr. slitet

(te) sloon ååv    (att) mojna      se även vakär ååv

slyyå                  vidja, slypiska

slåkän                slockna

slytjin/slytjän     slocknad           ”lamppån e slytjän”

släik                  slicka                  han släikär, släikt (imp.), ha släikt ÄVEN släikas, släiktes

släim                 slem

släimå(r)           slemmig

smiddjå             smedja             

smidestääd        städ

(te) smiid          (att) smida       smiidar, smiida, ha smiida

smölö                smula

snarväl              prata strunt, prata på

(te) snees          sätta på stör    ”ve ha sneesa fäälåt nö” (vi har blivit färdiga med att lägga höet på stör)

sneeså               höstör                ”håntänn sneesån syydär, hån staar snett, tåmtess sneesåna staar rätt”

snettjå               snäcka               ÄVEN snekkå

snoo                  flå

snoorväivän       näsan (humoristiskt)

(te) snorr          (att) snurra, rotera

snåtä                 ansiktet

snäid                 sned                   ”huusä staar snätt”

snärp                 i uttrycket "he snärppär tell" (det blir kallare)

(te) snörö           (att) spänna ihop                       han snäär, snaard/snörppa, ha snörppa

snärö                  snara

snörppå(r)          snarstucken

snöör                 snöre

soggå                 sugga

sollin                  svullen (mask.)                            fem.+plur: sollän ”he ä sollet”

sonndär              sönder               söndra: heev sonndär

sollin                  svullen               sollin, sollnan, sollnast             ÄVEN svollin, svälldär

spaak                 stör som används som hävstång

spa(a)k(är)         lugn, tam

spadå                 spade                 hantett spadån, tåmtäss spadåna

(te) sparå           spara

spegäl                spegel                                             spegglin, spegglan

speil                   spegel                                             speilin, speilan

(te) spedå ut      att spä, späda ut

spletär               splitter

(te) sprekk        (att) spricka     sprekkär, sprakk, ha språtje, e språtjin/språtjän/språtje

spretjå               spricka               ”håntänn sprettjån bliir stõrr häila tiidin”

spröitå               spretigt träd    ”en jävla spröitå, hantänn tallin”, ”hantänn tallin e spröitår, min han andra e än spröitågan”

(te) spring         (att) springa    springär, spraang, ha spronnje

sprin(n)jå           springa             

sprytö                klent träd         gräänsprytö, tallsprytö

sprõutå(r)          spretig

(te) staa            stå                       staar, stoo, ha staje

staan                stanna

staandarin         (åld.) ståndaren (som hela kvarnen stod och vreds runt på)

staang               stång                 håntänn staanjän, tåmmtänn steengrän (den där stången, de där stängerna)

(te) staangas     (att) stångas   ”åxin (tjuren) staangadest”, ”bessan (baggarna) staangadest”

staavär              gärdesgårdens lodräta virke  ”jevv hiid tåmtenn staavran” ”hantett staavrin e krokå, jevv in raakan ått må”

stabbå(r)            styv, otypmplig

stankka              stänka

stapä                stapel                 hantänn stapplin, tåmtänn stapplan

staavär               stör                     hantänn staavrin, maang staavrar, tåmtänn staavran, se även sneeså

(te) steeng         (att) stänga

(te) stikk            (att) sticka       stikkär, stakk, ha ståttje, e ståttjin/ståttjän ”han skreik såmm in ståttjin griis”

stikkå                 sticka

(te) sting            stinga                stingar, staang, ha stonnje, han ha blive stonnjin

stikksööm          stickning           hantett sticksöömin

straandsplitt       strandskata

strekk                sträck

strekkå              sträcka

(te) strekk         (att) skena, galoppera             ”hesstin strekkt eveeg” se även sjäin

(te) stryyk         (att) stryka      stryykär, ströök, ha strytje

stråff                 ögla, stropp, hasp    hantett stråffi(n), tåmtess stråffan

strååd                strå                 ett strååd, hetänn strååde, maang stråån, tåmtänn stråånän

(te) ströid          (att) strö           ströidär, ströid, ha strött

strömmg            strömming       hantätt strömmjin, tåmtäss strömmgan, maang strömmgar

strööm               strömt sund     Armoströömin, Höpösströömin

(te) strööm       (att) strömma

stykk                 stycke                ett/maang stykk, hetätt styttjä, tåmtäss styttjän

styttjän             stycken i bemärkelsen två, tre etc. stycken

stålp                 stolpe                 hantänn stålpin

(te) ståmp ååv   göra till stumpar

stånkkå             ämbar, pyts, stånka

(te) stårkän       (att) storkna

stäik                  stek

(te) stäik           steka

stäikpannå         stekpanna

stäikströmmg     stekt strömming

stäinröiså           stenröse            ”ter e årrmar e håntänn stäinröisån”

ställ                    ställe

(te) ställ             (att) ställa        ställdär, ställd, ha ställt

(te) stöip            (att) stöpa       ”hann stöipär juus edaa, minn egåår va ä håån såmm stöipt”

(te) stöip            i uttrycket "he stöipär" (det drar upp vatten genom isen)

(te) stöit             (att) stöta

stöit                    stöt                     ”han fekk in elektris stöit”

(te) stölp            (att) stjälpa     han stölppär, stölpt, ha stölft, e stölpt(är)

stölpå                 ställe där båtarna lades med kölen upp till vintern

stõrtjå                styrka

(te) stõuk           (att) stöka

stövlå                 stövel             håntett stövlån (denna stövel), tåmtess stövlåna (dessa stövlar)

(te) stöväl koll   (att) snava       ”han stövla koll”

suuden              suden, båtens sida

(te) suug           suga                   suugär, söög, ha syje

(te) svarå          svara

(te) sveen      svänga

sveeng              sväng                 ”han too in sveeng te Nääsbö”

svikkå               dräneringstapp i båtbotten

svåålspeeldä      ångspjället

(te) svävå          bromsa med årorna

sydö!                 ser du! ser man på!

(te) syyd           (att) luta, stå snett, syda         he syydär, he sydd, he ha syde

(te) sviim           svimma

(te) syysä        syssla

(te) sådd           (att) kleta, sudda                       såddar, sådda, ha sått, e såtta(r)

såmmbäl            somliga, en del

såtett                 såhär

såtänn               sådär

såådår                agnar

sååld                  såll                      ”han lekär jö såmm ä sååld, hantett bååtin”

(te) sååld           (att) sålla         

såån                   son                      sånin minn (min son), sönän hanses (hans söner), maang sönär

säig                    seg, uthållig     säig(är), säigan, säigast

(te) sägå            säga                   sägär, seed, ha sagt                   ÄVEN te säjj

(te säle)             sälja                   han/tåmm/ve sääl, sååld, ha såålt

sä                      sig (obetonat)

säin                    sen                      säin, säinan, säinast

säinast               senast                se även siistes

säämbär             sämre

sökän                 helgsöndag, söckenhelg

lg                    sälg                     håntänn söljän, tåmtänn sölgåna

lö                    sula                     en sölö, maang sölör, håntänn sölön, tåmtänn sölöna

sösåån                såhär (åld.)

söö                   dra ut på tiden, fördröja

(te) sööm           (att) sy

 

 

T

taa                       ta(ga)              han taar, too, ha taje

taamb(är)             tam

taand                   tand                   tannän = tanden, teendrän = tänderna

taang                   tång

(te) talå               tala, prata        ”Kan dö talå hootsjärskå?”

(te) talå(s) vee     prata med, talas vid

teerfõrõ                därför                ÄVEN tefõrõ, tertfõrõ (åld.)

teig                      teg                      hantänn teijin, tåmtänn teigän, fleir teigar

teigan                  tegarna, åkern                            ”Han boor tenn bakåmm teigan”

tekän                   tecken                ”Snöödråpåna bloomar – he ä e tyydlet våårtekän!”

te(ll)                    till

teliika                  samtidigt

(te) temmbär       timra                  han temmbrar, temmra, ha temmra

teppån                andtäppa

teräss                 beredd, startklar, till reds

tettjån                takfoten, takskägget

tiihhl                  tistel                   hantänn tiihhlin, tåmtänn tiihlan

(te) tjaas            fösa undan

tjengå                känga                håntett tjengån

tjepp                  käpp                   hantänn tjeppin, tåmtänn tjeppan

tjerssåt              oredigt               ÄVEN klåddåt, råddåt

(te) tjetå            tjata                   hon tjetår, tjätå, ha tjätå

tjiistå                 kista                   en tjiistå, två tjiistår, all tjiiståna

tjinkå(r)             kinkig

(te) tjetå            gå på med samma sak   han tjetår, tjetå, ha tjetå

tjykk                  konformigt föremål

(te) tjykk           lura, titta fram    tjykkar, tjykka, ha tjykka ”han tjykka bakåmm knuutin”

tjuurå(r)            tjurig, envis

tjåkk(är)            tjock

tjäftå(n)             käft(en)

(te) tjäkäl          vara besvärlig, sätta sig på tvären

tjäklå(r)             besvärlig

tjäkö(n)             käke(n)

tjärå                  tjära

tjärå(r)               tjärad             ”bååtin e tjärå”

tjärv                   kärve, se även bonndå

tjäräl                  kärl

tjääd                  kedja               ”tjäädän e lika stark såmm han svaagast lentjin”

tollan                 årtullarna         ”eina tållin e sonndär”

tong(är)             tung                  tong, tynggär, tyngst

tongäl                måne som går mot nedan

tongäljuusä        månljus då månen går mot nedan

tookå                 tokig

traang(t)            trång(t)

trapmppå           pedal

treengas            trängas

treheel               trätapp vid båtbygge motsvarande nit

tridä                  tredje (se första)

triiroolin             som gör sig lustig, komisk

trivin                 ivrig (mask.)    femininum: trivän

troodå               snedvirke på gärsgård

(te) truug          mana på, truga

truutin               truten                ”Haald truutin!”

tryyntreed         munstycke, holk

(te) tryyt           ta slut, tryta    tryytär, trööt, ha tryte

tråbbå               trubbig              han e tråbbå, hån e tråbbå

tråkå(r)             tråkig                 ”in tråkår film”, ”än tråkå book”, ”tåmm tråkå böökrän”

tråkåt                tråkigt, enformigt   tråkåt, tråkågan, tråkågast

tråmbå              trumma            även i vegåtråmbå (vägtrumma)

tråssgåålin         tröskeln

tråssroll             trådrulle, trådspole

(te) träså           träla, slita

trõug                  trög, sträv        han e trõuger, hån e trõug, he e trõugt

tuu                    du (betonat)   ”He braa att he ä tuu såmm kåmmbär”  (se även dö)

tvä(ä)rt              tvärt, med detsamma, se även mesamå

tyym                 tum

tyymin               tummen

(te) tyyt            (att) tuta

tyytå                  tuta

tå                      då                        betonat: tåå    ÄVEN i uttrycket ”min tåå så” (men då så!)

tåfflå                 toffel

tåft                   toft                     avser flyttbar toft, dvs. tvärbänk i båt. Fast toft: betå

(te) tåkk           (att) att knuffa, skuffa     ”Tåkk ett nö tå!” (Skuffa efter nu!)

le                  sådant, sådana

letett             sådant här

letänn            sådant där

lin                  sådan (mask.) tålintett (mask.), tålintänn (sådan här)

län                 sådan (fem.)   tåläntett (fem.), tåläntänn

tålåmood           tålamod

tålåmoodå(r)     tålmodig

tåmtett             dessa, de här   ÄVEN tomtess (åld.)

tåmtänn            de där

(te) tångn         (att) töja, sträcka, dra ut, se även töig

tääg                 dig (betonat)  ”he e me tääg såmm ja talår”   Se även dä

(te) töig           (att) töja           he töigär, he töigd, he ha töigt

tökän                tecken

(te) tömmbär     se temmbär

tönäl                 tunnel                ”jinåm tönälin” ”jinåm tönnlan”, ”der e maang tönölar millan Ååbo å Helsingfårss”

(te) tõrk (åld.)   torka                  han tõrkkar, tõrkka, ha tõrkka   ÄVEN tårk (bland yngre folk)

tõrrstå               törstig                han e tõrrstår, hån e tõrrstå

tõrv                   töre

(te) tööm           tömma              töömbär, töömd, ha töömt

tövvlå(r)            klumpig, otymplig

 


 

U

uuslet                uselt

uurbläikt(är)      urblekt

uurlakå(r)         urlakad,urvattnad

uutvatän           lågvatten

 

V

vaamb(än)         vomm(en)

vaar                  varje

vaarsa               upptäckte, märkte, varseblev

(te) vakt            (att) blänga, stirra                     te vakt ett (att titta efter)

vakår                 vakare               slag av flöte för fiskebragde

(te) vakär ååv    (att) mojna, se även sloon ååv

valhentt(är)        valhänt

valin                  valhänt (mask.) fem.: valän

(he) vankar        (det) gäller

(te) vakän          (att) vakna      ”ja vakna bitte e moröst”

vankk                 vanka, strosa, gå sakta           han vankkar

vann                   var                      ”Vann e dö?”

vann                   var(je)               ”På vann siidå åm grinndin”, ”Han joord likadaant vann gaang

vaandeera           vardera

varaadär             varandra

varaarön             varannan           ”Han joord ä barå varaarön gaang” ÄVEN varanin

varaaröt              vartannat

varanin                varannan

vatjin                  vaken (mask.) femininum: vatjän

vedåtreed            vedträ

veend                  vända                 han veendär, veend, ha veent, e veendär

(te) vekk             hugga hål, vak, i isen

(te) vekk             väcka                 vekkär, vekkt, ha vekkt

(te) velå             (att) vilja             han vill, villd, ha velå

(te) vetå             (att) veta             han veit, visst, ha vetå

(te) viidär           (att) vägra           hann viidrar, viidra, ha viidra, ”Hesstin viidra gaa” ÄVEN väägär

vildbasår             busunge, vildbasare

vilin, vilän           duktig, rejäl, bra   vilän, välkan, välkast

vile                     riktigt                  ”E dö vile viss?” (är du riktigt klok?), ”Han rännd vile jäävlåt riktet, han sjeina”

(te) vingäl           vingla

vinttärsneerå      kallperiod, köldperiod

vokksin              vuxen (mask.) fem+plur: vokksän

vreed                 vred                    dörövreed (dörrvred)

(te) vrekå          vricka (båten med en åra)

vräkå                 vräka                 han vrääkär, vrook ha vritje

vädärkväärn       väderkvarn

(te) vägå            väga                   he vägär, voog, ha vije/vidje     ”Han voog så mytjö såmm in aldär hadd vije förr”

väim                  vem

(k)väims            vems                  ÄVEN kvars (åld.)

väiv                   vev                    håntänn väivän, tåmtenn väivåna, maang väivår

(te) väiv           (att) veva            väivar, ha väiva

le                  välja                   han vääl, veeld, ha veelt, e vaald(är)

värk                  virke                   hetett värtje

(te) värk           värka

(te) vävå           (att) väva         ”hån saat å väävd på vävåstoolin”

(te) väägär        (att) vägra          se även viidär

(te) vööl            (att) idas           ”hån vööla inga egåår, å inga vöölar än mårän hälldär” ÄVEN iidas

 

Y

ypet                   öppet

ypin                   öppen (mask.                              bårtjin e ypin, dörän e ypän, hålä e ypet

ytan                   utan

ytanfõrõ             utanför

ytär                   yttre                   ytär å baak (fram och tillbaka) ”dörän slåår ytär å baak”

Yysk(är)             vild, livlig           yysk (pos.), yyskan (komp.), yyskast (sup.)

 

Å

åks                     tjur, (oxe)         även om älg: ”in tålvtaggar jee in stoorär åks”

åpplyyst(är)        upplyst

(te) årkkå           orka                    han årkar, årka, ha årka

årkkå                  ork

årr                     orre                     årrtåpp, årrvenå

årrklå                 ulk, oxsimpa

åstaad                iväg, åstad

åtär                    åter(igen)

åtär                    utter

åvånförö             ovanför

åvånpåå             ovanpå

åålaang              avlång

ååbaarär holm    kal holme

ååbäkäl              klumpig person, åbäke            ”Han jee ä jäävla åbäkäl

ååbäklå(r)          fumlig, klumpig

åår                    åra                      håntett åårän, tåmtess ååråna

ååtärhaald         hålla tillbaka, hålla stängd

ååv                    av

ååvbrytin           avbruten (mask.)                        femininum: ååvbrytän

ååvslaajin          avslagen

ååvånsjuuk        avundsjuk

ååvånsjuukå      avundsjuka

ååvädärs(å)påå  vindsidan i bemärkelsen ha vinden upp mot land

 

Ä

äinbåsk               enbuske            äinbåssjin (enbusken)

äinen                  enbusken

äinfårmå(t)         enformig(t)

äinriis                 enris

äinå                    eniga

äinsamin             ensam (se även ömsaandär)

ämän                  ämne                 ett ämän, två ämänän

(te) än(n)där       ändra

 

Ö

ögglå                  ögla                    se även lisså

öikståkk              ekstock

öirluur                örlur, hörapparat

öis                     ösa                      han öisär, öist, ha öist

öiskaar               öskar

öitsjå                  eka

(te) ökk              öka                     he ökkar, ökka, ha ökka

ömsaand(är)       ensam

ömsåm               turvis

överäins             överens (se även äinå)

 

 

Tillbaka till innehållsförteckningen